Möt vår Stallmormor Karin!

Stallmormor Karin – tryggheten, värmen och engagemanget i stallet! På Hufvudsta ridskola och ridklubb finns många viktiga personer – ridlärare, hästskötare, föräldrar och ungdomar. Men en av dem som gör störst avtryck i vardagen är Karin, mer känd som Stallmormor. Hon är den som möter barnen med lugn, humor och erfarenhet, den som ser vad som behöver göras innan någon ens hunnit fråga – och den som alltid finns där med både sopkvast och hjärta.

Från bondgård i Värmland till stallbacken i Stockholm

Karin växte upp på en liten bondgård utanför Arvika, där hon som fosterbarn lärde sig ta hand om kor, grisar och hästar. Det var ett liv fyllt av arbete, ansvar och närhet till djuren – och en grund som än idag präglar hennes trygghet i stallet. Som ung red hon barbacka genom skogarna i Värmland, ordnade hopptävlingar med vänner och levde hästliv från morgon till kväll. Hästen Jonte blev hennes egen, och med honom började äventyret som hästtjej på riktigt.

Ett liv fyllt av resor, mod och nya vägar

Äventyren förde henne sedan långt bort. Genom kärlek mötte hon livet på resande fot i länder som Iran, Afghanistan och Indien. Hon arbetade som assistent på veterinärhögskolan i Stockholm och senare som journalist på Nya Wermlands Tidningen där hon i 20 år bevakade lokala nyheter och kriminalitet. Resorna fortsatte genom Nordafrika, Sydamerika och ända till en grekisk by på Peloponnesos i Grekland. Men till slut var det närheten till barn och barnbarn i Stockholm som gjorde att Karin hittade till oss på Hufvudsta.

Hur Stallmormor blev just… Stallmormor

När barnbarnet började rida ville Karin såklart följa med. Först satt hon på bänken som vilken förälder eller morförälder som helst, men snart ville hon hjälpa till. En enkel fråga – ”Finns det något jag kan göra?” – blev starten på en helt ny roll. Ungdomssektionen behövde då extra stöd under skötarstunderna, och Karin klev in. Med sin bakgrund, sitt lugn och sin förmåga att skapa trygghet blev hon snabbt en ovärderlig kraft. Hon hjälper barn och ungdomar med borstning, hovkratsning och rutiner i stallet. Hon sopar stallgången, håller ordning på stallbacken och finns alltid där när någon behöver en hjälpande hand. Och det viktigaste: hon ser varje barn. Det är därför så många små ryttare söker hennes uppmärksamhet, hennes råd och hennes värme.

Glädjen ligger i det enkla

Karin beskriver själv hur lyckan ofta finns i de stilla stunderna: När hon ryktar en häst som står och njuter. När Silver lugnar sig. När en liten ryttare lyckas spänna sadelgjorden själv. När en tonåring ropar “Hej Stallmormor!” i förbifarten. Eller när hon helt enkelt får sopa stallplanen och känna att hon är precis där hon ska vara.

Ett engagemang som inspirerar

Karin är hos oss helt ideellt – och hennes insats visar hur mycket glädje, gemenskap och mening frivillighet kan skapa.

Hon vill gärna skicka en uppmaning till andra vuxna: Det krävs inte att man kan allt. Det räcker att man vill hjälpa till.

Det finns alltid något att bidra med – en bänk att laga, en vägg att måla, rabatter att rensa eller kanske en häst att hålla i när någon behöver lite extra stöd.

Tack, Stallmormor!

För oss är Karin mer än en volontär. Hon är en trygg punkt, en förebild och en stämningshöjare. En del av klubbens hjärta. Och vi är oerhört tacksamma att hon valt att dela sin tid, sin erfarenhet och sin värme med oss på Hufvudsta ridskola och ridklubb